Ekvation

Blöjhink + Golvvärme = Inget för den kräsmagade.

(Man lär sig nya saker hela tiden)

Papas dag!

Fars dag? Papas dag!

Och vips har det gått en hel månad sen jag skrev senast. Lite trist att det blivit ett så långt uppehåll, för det himla svårt att backtracka de här veckorna för att berätta om lilla V's öden och äventyr sedan han trädde in i våra liv för sisådar sex veckor sedan. Allt flyter liksom ihop i en enda minnesgegga...tyvärr. Men det här inlägget misstänker jag blir någon sorts sammesurium av min första tid med lilla V.
Tanken var ju att den här bloggen skulle gå över i att bli en dagbok över tiden med honom, men det lyckades inte riktigt som ni säkert märkt. Tiden till det har inte riktigt funnits helt enkelt. Efter mina två veckor hemma med K & V så har jag återvänt till arbetet, och den vakna tid om kvällarna vill man ju spendera med älsklingarna. Än så länge har dessutom lilla V lagt sig an med rutiner som liknar våra (förutom att han sover middag 2-4 gånger om dagen), så vi halkar i säng ungefär vid samma tid om kvällarna...mellan elva och tolv..
Jag är förstås jätteglad att han har den här rutinen, eftersom det innebär att jag hinner träffa honom ganska många timmar i vaket tillstånd trots att jag jobbar...vilket lindrar abstinensen något om dagarna. Men det blir inte mycket skrivet...

Han är frisk och fin liten pojk iaf och det känns verkligen som som vi dragit en vinstlott...han är snäll och äter och sover under de flesta situationer som vi utsatt honom för så här långt iaf. Han växer i ett rasande tempo och är nu uppe på 60 cm & 6 kg, så han verkar få i sig det han behöver.

Amningen har fungerat hur bra som helst...blev lite sårigt och slitet i början, men det gav sig efter ett par veckor och med hjälp av amningssnäckor och bröstvårtsskydd vilket underlättade för K en hel del. Men nu går det som en dans :-) Och han äter utan problem från flaska också vilket känns helt underbartdå det ger mig möjlighet att mata honom vissa kvällar, när K pumpat ur lite extra under dagen. Vi har inte haft nått behov av att testa ersättning än, men köpte ett par olika sorter idag bara för att testa nu framöver...kan ju vara bra så att jag kan vara hemma med honom själv en lite längre stund vid behov. Så vi får se hur det går.
Napp verkar han gilla, men fattar inte riktigt hur det funkar än...han suger ett par tag och sen flyger den all världens väg. Så vi får väl se om vi får ordning på det också framöver, är ju ingen kris om han inte vill ha napp...men det kan ju vara ett bra sätt att lugna honom när det kanske inget annat funkar och det inte är läge att mata honom tex.

Det har skett en hel del med lilla Vs utveckling och det känns redan som det börjar ana att det utkristalliseras en liten individ i den lilla kroppen. Han är väldigt stark i nacken och håller upp huvudet utan problem och ser sig gärna omkring – det första tiden styrdes hans intryck nästan till 100% av var vi la honom, men nu väljer han ju själv på ett helt annat sätt och vrider huvudet dit han själv vill och följer saker med blicken...och då helst lampor, som utan konkurrens är hans stora passion så här långt i livet (utöver att äta då förstås). Så vi blir inte förvånade och det är en framtida ljussättare/ljusdesigner vi har att göra med här.
Igår kväll visade han till sin fars stora förtjusning* ett tidigt intresse för ishockey, han hade varit grinig en bra stund och jag gick omkring med honom för att försöka få honom på bättre humör, hade zappat över till en NHL-match och satte mig strax bredvid tv'n för att prata lite med K då jag märkte att lilla Vs fokus hade skiftat från att hänga läpp till männen på isen. Och där låg han sen...helt fängslad av de små männen på isen i ca 20 minuter. Sen blev det periodpaus och då blev han sur igen.

* förtjusning med ett undantag, han verkade onekligen hålla på "fel" lag - jag drog den slutsatsen efter att han spontanjublat då Daniel Alfredsson missade en straff för Ottawa (som är laget jag håller på). Men men...man kan inte få allt här i världen, vill han heja på Montreal så får han väl det.

Första veckan...eller kanske lite längre avskydde han skötbordet, inge roligt alls. Men sakta men säkert har det nu istället blivit ett av de typ topp fem bästa ställena på jorden. When all else fails, tar man honom på axeln och traskar in på toaletten och lägger ner honom på skötbordet, och vips har man en leende och ivrigt fäktande liten herre att göra med (oavsett om det finns en blöja att byta eller inte)...mycket märkligt, men jag ifrågasätter det inte :-) bara att tacka och ta emot.

Får väl se om det är några tappra läsare kvar så här långt, men nu tänkte jag ge mig för idag, fler uppdateringar kommer snart (ska inte dröja en hel månad till nästa gång - promise!). Det där var nog det dummaste jag skrivit...