Sagan om ringen

På midsommarafton hände det. Frieriet. Så nu är man förlovad också, börjar verkar som 2007 kommer bliett av de mer milstolpe-rika åren i ens liv det här :-) Men hur kan jag ha undgått att berätta nått om planeringen för detta då undrar ni kanske? Well, det beror på att jag inte hade nått med saken att göra – det var K som friade till mig! Kan ni förstå. det har ju skämtats en del om att hon snart måste ta tag i saken själv då jag aldrig får tummen ur, det är inte det att jag inte ville göra det, men jag hade helt enkelt inte så bråttom...vi har ju faktiskt "bara" varit tillsammans i drygt 2,5 år och vi har ju hela livet på oss för det liksom. Men det här var en gigantisk överraskning. Och en mycket uppskattad sådan :-)

Vi spenderade midsommarhelgen med min släkt i dalarna. Det var lite småruggigt väder med gråmulna himlar och små skurar med jämna mellanrum under kvällen. Tror klockan började närma sig tio och jag och K kröp ner i ett par liggstolar med ett par filtar och en varsin kopp thé ute på altanen, skyddade från regnet av ett stort parasoll. Resten av släkten var utspridda över altanen (under partytält) och i "pensionärskuvösen". Vi satt där och pratade och plötsligt föreslog K att vi skulle gå ner till bryggan för att få lite tid avsides, vilket ju lät trevligt, men det regnade ju...så jag rynkade lite på näsan och tyckte gott vi kunde bli kvar precis där vi var. Så gick det en stund och regnet avtog och K gjorde ett nytt försök att få med mig ner, och det lyckades bättre den gången. Så vi promenerade ner till bryggan:

(Bilden är tagen en något finare dag, vädermässigt alltså)

Så där satt vi en stund och myste och pratade, någon meter över siljans yta, då jag plötsligt märker ett tonskifte i Ks röst, hon låter nervös och stakar sig lite. Hon säger att hon har något hon vill säga till mig, jag fattar fortfarande inte vad som är på gång utan tror nog mest att det är en kärleksförklaring på gång,
och visst en kärleksförklaring kommer, följd av att hon tar fram en knuten hand från under filten och när hon öppnar den möts jag av två ringar i silver...och frågan om jag vill spendera resten av mitt liv med henne. Inte för att jag för en sekund tror att hon tvivlat på det, men jag svarade såklart ja...


(Sekunder efteråt med våra fina, men provosoriska, ringar)

Sen bestämde vi oss för att vara lite hemliga och inte berätta något, utan bara suga på det lite själva resten av kvällen, om det inte var så att någon såg ringarna på oss och frågade, vilket ingen gjorde. Men morgonen därpå berättade vi det för mina föräldrar och sen dröjde det inte många sekunder innan resten av huset och släkten visste om det :-)

En underbar helg på många vis, men minnesvärd av en alldeles speciell anledning. Tack K, min älskade.