En liten uppdatering.

Ja, vad ska man säga...det här pappabloggandet gick ju sådär.

Lilla V blir fyra månder den här veckan. Från att inte riktigt kunnat föreställa sig hur det skulle vara att bli pappa, förstår jag nu knappt hur det är att inte vara pappa – människan är verkligen fantastiskt anpassningsbar.

Lilla V är världens finaste och gladaste lilla kille – utom när det är dags att sova för natten förstås, det är ju så mycket roligare att vara vaken (...jag undrar var han fått det ifrån... :-o). Och det kan man väl kortfattat säga, är anledningen till det extremt sparsamma närvaron i blogosfären de senaste månaderna.

Hans skratt smälter hela insidan av mig och hans gråt skär som ett svärd i mig. Han har verkligen blivit en stor del av mitt liv och jag kan knappt minnas ett liv utan honom, trots att han bara funnits i det i fyra av mina drygt 330 månader här på jorden (de övriga månderna får jag inte berätta om – då måste jag döda er).

K gör ett grymt jobb här hemma på dagarna, fattar knappt hur hon hinner göra nånting annat än ta hand om honom, jag har varit hemma med honom några få dagar/kvällar på egen hand (han har vägrat flaska ett tag nu vilket intetgjort den möjligheten dessvärrre) och satan vilket planerings/jonglerings/bläckfisk-göra det är med en bebis. Man måste alltid vara 3-4 steg för det man faktiskt tänkt göra för att det ska fungera. K har väl fått lite rutin på det nu efter några månder men jag är ändå djupt imponerad.

På gott och ont har Lilla V haft lite struligt med att somna på kvällarna, han kommer inte riktigt till ro utan somnar aldrig för natten före haltio, och oftast närmare halv elva. Han somnar, sover 30-45 min och sen vaknar han och är riktigt ledsen/sur/otröstlig.
Vilket ju gör att jag och K inte får speciellt mycket tid tillsammans nuförtiden – bara vi två, vilket ju är tråkigt, men det känns som vi fortfarande är 'tajta' och kan prata med varandra på ett bra sätt och vi ser ljuset vid horisonten...när han börjar med fast föda, då, då ska det sovas många långa timmar :-)
Så vad har detta för gott med sig då? Jo, man har ju hört från flera bekanta och läst på forumen om småknoddarna som slocknar vid åtta och vaknar vid kl 02 och vill ha mat och sen igen en eller par gånger till innan gryningen. Vilket leder till två saker; 1. mamma (och evt pappa) får en väldigt upphackad sömn. 2. pappa hinner inte träffa barnet så mycket, eftersom det inte blir så många timmar mellan det att man kommer hem från jobbet och lillen ska sova.
Lilla V somnar som sagt in runt 22 och vaknar oftast inte förrän 04-05 för att få mat och sen kliver han och K upp runt 09. Att han lägger sig runt 22 gör ju även att jag hinner umgås med honom ganska många timmar per dygn trots att jag jobbar...något jag är väldigt tacksam för. Vi turas om att laga mat, men sen har jag hand om Lilla V så gott som hela kvällen, så hinner K få lite annat gjort också.

Lilla V har inte börjat krypa eller vända sig, han verkar mer fokuserad på att få ordning på finmotoriken för tillfället, man kan verkligen se hur han blir duktigare och duktigare på att styra armar, händer och fingrar vecka för vecka...ibland dag för dag t.o.m. Sitter/ligger ofta och är djupt fokuserad och pillar på saker (som sedan allt som oftast hamnar i munnen) och han har dessutom en speciell min han tar till när det koncentrationsdags – undrar om den kommer leva kvar när han blir lite äldre?

En bild är det väl nästan krav på misstänker jag, så här är han vår lilla guldgris;



Den här bilden är nog närmare 2 månader gammal inser jag, men jag hittade en lite mer aktuell också:



Världens finaste lilla kille :-)

Så det får räcka för den här gången...vi få se när jag dyker upp här igen nästa gång. Jag tänker minsann inte lova nått den här gången... ;-)