Vecka 7

Vi är nu i slutet av vecka 7 och nu är den lille troligtvis någonstans mellan 7-13 mm (med tanke på föräldrarna kan man juh gissa på det övre talet), hjärnan/ryggraden börjar bli färdigbildade och man kan börja ana fingrar, tår och ögon (om man nu kunde titta in dvs).

Läs mer om vad som vanligtvis händer under vecka 7 av graviditeten hos Growingpeople, Gravid.se och Vårdguiden.

Det syns fortfarande inte så mycket rent fysiskt på K att hon är gravid, knappt någon mage syns, och frågan är om det är barnets boning, som nu tydligen är stor som ett gåsägg (och jag förväntar mig att Ks livmoder är lika färgglad också ;-), dvs 2-3 ggr större än ett hönsägg, som putar ut de extra milimetrarna eller om K lagt på sig pyttepyttelite runt midjan ;-)
Brösten har inte växt nämvärt än (något som K längtar febrilt efter *fniss*) men bröstvårtorna börjar bli lite mörkare och mer markerade, och står i givakt mest hela tiden.

Däremot märks det desto mer på andra vis. K har börjat bli illamående, startade strax innan helgen och har hållit i sig sen dess. K har inte spytt än men hon har varit riktigt ynklig de senaste dagarna och jag tycker väldigt synd om henne och jag har gjort mitt bästa för att ta hand om henne.

Jag trodde iofs att det vankades en smocka tidigare när jag i min enfald fick för mig att äta lite nötter, vilket jag förstås borde ha räknat ut, och självklart förstår jag såklart såhär i efterhand, inte alls borde göra eftersom det luktar illa. :-| Mandlar/cashew alltså. S-t-i-n-k-e-r. Det vet väl alla? Johodå.

Igår var K och vaccinerade sig inför vår resa i mars. Men på grund av graviditeten fick hon inte riktigt samma cocktail som jag, hon gick miste om Dukoral (fast det står juh att det rekommenderas för gravida och ammande, detta måste undersökas) som tydligen ska vara bra för att slippa bli dålig i magen, så vi får vara lite extra försiktiga med de Kambodjanska glasstånden helt enkelt. Efter vaccinering hade tydligen K blivit alldeles yr när hon stod för att betala och puckot bakom disken hade inte gjort ett skit åt saken, men som tur var gled en sjuksyster förbi precis och satte K på en stol och gav henne ett glas vatten. Men det var väl egentligen det första så stora fysiska inverkan graviditet haft på henne såhär långt.

Illamåendet hade tydligen varit något mildare idag ändå vilket var skönt att höra. Och förhoppningsvis släpper det väl helt om senast sisådär 5-6 veckor. Med tanke på att hennes mor var illamående samtliga 9 månader under alla sina tre graviditeter så verkar det juh som K har klarat sig undan det iaf, eftersom det börjar först nu...håller vi tummarna för.

På torsdag är det dags för besök hos barnmorskan, mein godt, blir väldigt spännande och kommer säkert göra hela den här upplevelsen lite verkligare...är fortfarande inte helt övertygad om att detta är på riktigt. Och jag är mer än lite avundsjuk på K som får känna den lille i kroppen och bekanta sig med..."den"...så långt innan..."den"...faktiskt dyker upp. Orättvisa. Suck. Sånt är livet som blivande fader. Men man slipper juh vara illamående åtmistone ;-)

Note to self: Till nästa inlägg ska jag ge "den" ett projektnamn så jag slipper skriva "den" mer.