Swisch!

Vips har det gått nästan två veckor sen jag skrev senast. Fattar inte riktigt hur det gick till. Måste vara Facebooks fel, Sveriges nya innedrog äter tid.

Knappt en vecka kvar till leveransdatum nu. Vi är alltså i vecka 39. Trettionio. Tiden har gått vansinnigt fort sedan det började, speciellt nu på slutet. En vecka kvar alltså, men det kan ju lika gärna bli inatt...eller om tre veckor, helt enkelt när September bestämmer sig för att komma ut.
K påstår nämligen att allt hänger på honom, hon hade visst läst det nånstans att förlossningen styrs av barnet vilket jag tycker låter lite skumt, det borde väl ha lika mycket med mamman att göra? Hm, nej kanske inte...när frukten är mogen släpper den ju taget om grenen...samma här då kanske.
Är fortfarande oroväckande lugn inför hela händelsen, förmodligen svimmar jag så fort K säger att det satt igång. K är lite irriterad på mig för att jag inte läst alla böcker hon släpat hem, som jag lovat. Problemet är bara att jag som sagt känner mig väl förberedd redan, tack vare de utmärkta föreläsningar och kurser vi besökt, som gick igenom allt väldigt grundligt. Dessutom har jag betydligt lättare för att lägga saker på minnet som sägs till mig än sånt jag läser. Men ikväll verkade hon riktigt sur, så nu har jag läst fyra kapitel om amning i ett par olika böcker :-) visste om det mesta men ett par nyttiga pointers att lägga på minnet dök upp.

K mår fortfarande strålande, hon mår bra, ser fantastisk ut och det är svårt att tro att hon är långt gången i nionde månaden. K slutade jobba för två veckor sen och har varit hemma och pysslat om sig själv och varvat ner...bl.a. har hon sytt sina egna amningströjor vilket jag är imponerad av, dolda blixtlås och hela paketet. Ska bli kul att se hur de fungerar.

Igår fotograferade vi magen. Vi har förvisso fotograferat magen så gott som varje vecka sen plusset då i januari, men lite mer som ett mugshot på magen, för att följa dess utveckling. Igår tog vi ett mer konstnärligt spår för att dokumentera hur himla fin K och magen är. Har ju inte direkt nån fotostudio insprängd här i våran lilla 2:a, så det blev lite MacGyver konstruktioner som involverade barstolar, bygglampor, bakplåtspapper, överkast och lite annat smått och gott, hehe, men jag tror det vart ett par hyfsade bilder faktiskt. Har inte hunnit med någon efterbehandling än, men tänkte jag skulle bjuda på ett smakprov när det är klart. Och just det, bild på vagnen har jag lovat också, får ta det i samma veva!

Jahaja. Då får vi se om det hinner bli några fler inlägg innan det är dags... :-O

Papa's back.

Då var man tillbaka på plats i soffan med datorn i knät igen. Fyra veckor semester och en vecka jobb har passerat sen jag satt här sist och skrev. Sommaren har varit toppen och vi har hunnit med massor, men samtidigt haft tid för oss själva och att bara ta det lugnt också. Haft mycket planerat, men med utrymme för att freestyla en del också. Faktiskt en av de bästa semestrarna jag upplevt. Mer om det i ett senare inlägg.

Vi är nu i vecka 37 (trettiosju!!) och Septembers ankomst närmar sig med stormsteg. Igår var vi hos barnmorskan för kontroll (varje vecka nu den sista tiden) och allt verkade bra, pulsen ligger stadigt på 140 och har gjort så de senaste 4-5 besöken och September är nu fixerad vilket innebär att huvudet har sjunkit ner i beckenet och sitter fast, på plats i utskjutningsposistion.
K mår fortfarande hur bra som helst vilket är väldigt skönt, haft lite ont i ryggen i persioder, men det har inte varit nån katastrof, men det har inte blivit några längre promenader den senaste månaden eller så. Varm vetepåse och massage har fått bukt på det och det har blivit mindre och mindre de senaste veckorna.

Efter undersökningen tyckte barnmorskan att vi skulle boka in ett ultraljud för att kolla upp storleken på September, för hon tyckte det kändes som h*n var lite väl liten, ingen fara eller så bara för att kolla upp det. Så idag var vi dit och döm av vår förvåning när vi fick reda på att September inte bara inte är för liten utan ligger hela 27% över skalan!? Så fel kan man tydligen ha :-) Men ser man på K så är ju inte magen speciellt stor , och hon har inte gått upp mer än drygt 12 kg på hela graviditeten. Men som barnmorskan som skötte ultraljudet idag sa innan vi satte igång, det finns ju gott om plats innuti K när man är så lång som hon är (ca 184 cm).

Och eftersom vi ändå var där...så passade vi faktiskt på att ta reda på vad September har mellan benen! Vi hade inte tänkt ta reda på det, men så kom ju det här extra ultraljudet så då tänkte vi att det kunde vara kul att veta – så vi bestämde oss för att kolla och det visade sig att *trumvirvel* mot våra gissningar, vi ska få en liten kille! :-D
Det verkar inte som det föds några tjejer detta år, alla och jag menar verkligen ALLA vi känner eller är bekanta med som fått barn har fått killar, typ 8-10 killar och 0 tjejer. Mycket märkligt.
Så Einar, Gustav, Vilmer, Edvin/Edvard, Alfred, Elmo och allt vad de nu heter får en ytterligare en medlem till killgänget.

Tre. Tre veckor kvar. Statistiskt sett är det väl förmodligen lite till också, men det skulle faktiskt kunna hända redan nästa vecka. Helt galet. Men jag känner mig faktiskt lugn. Det känns som vi förberett oss på ett bra sätt, läst på, gått förlossningsförberedande föreläsning, profylaxkurs, tränat andning, satt upp målbilder osv... Men jag inbillar mig samtidigt inte heller att allt kommer att gå enligt planen när det väl sätter igång, men jag känner mig på något märkligt sätt bekväm i det också – jag har gjort det jag kan göra och nu ska det bara hända liksom.

Tre. Tre veckor kvar.

Att välja barnvagn / Barnvagnstest, del 4

Vagnen är skickad från Tyskland!

Det börjar närma sig dags för ankomst för vår äppel/limegröna skapelse.

Profylaxkurs, andra försöket

Efter det förra, mindre lyckade försöket på Mama Mia, tog vi kontakt med Profylaxgruppen efter bland annat en rekommendation från en av mina besökare. Dessutom visade det ju sig att boken vi beställde (och gillade) är skriven av samma person, Anna Wilsby, som grundat just Profylaxgruppen och utvecklat metoden "AnnasProfylax". Vi var på första kurstillfället förra veckan och ska dit igen nu i veckan. Och snacka om skillnad. Vår kursledare är den något excentriska, men fantastiskt trevliga och inspirerande, Manuela Cobos. Hon sökte sig till sitt yrke efter att själv ha varit "kund" hos Profylaxgruppen när hon skulle få sitt andra barn. Och det märks verkligen att hon brinner för sin uppgift och för att få oss att bli bekväma i våra nyfunna roller.

Det är verkligen skillnad som dag/natt mot den förra kursen. Mängder med praktiska övningar, bra pedagogik och kursmaterial, förtroendeingivande svar på frågor och väldigt inspirerande och upplyftande. Vi ska som sagt dit en gång till men jag kan inte tänka mig annat än att vi kommer vara lika nöjda efter att kursen är avslutad. Så jag vill redan nu varmt rekommendera alla som letar profylaxkurs / psykoprofylaxkurs att välja AnnasProfylax (ja det skrivs tydligen ihop av nån anledning). Börjar låta som ett reklaminslag det här, haha, men de är faktiskt så mycket bättre än vad vi upplevde hos Mama Mia. Och nej jag får inte betalt för att skriva det här.

Sommartider hej hej

Då var det bara ett par dagar kvar till semester, fyra veckor i det fria :-) Vi har ett rätt fullspäckat schema mestadels men även utrymme för att flexa lite också. Ett som är säkert är att det ska bli underbart skönt.

TODO: Spela golf, bila runt lite, loppisturné, förbereda försäljning av lägenhet, åka till kusten, se på golf, åka till Gotland, gå på bröllop, vila.

Något säger mig att de här veckorna kommer gå åt lite för fort. Sista semestern/sommaren det bara är vi två dessutom, så jag och K ska verkligen se till att njuta av tvåsamheten för sista gången – för sen är det inte länge kvar alls tills vår nya familjemedlem dyker upp...!

Iochmed att semestern sätter fart kommer vi vara på flygande fot större delen av tiden och därmed kommer inläggen här glesas ut ytterligare litegranna. Hoppas ni har/får en härlig sommar allesamman (ni två som läser det här)!