Att berätta

Jahapp, då var det gjort. I söndags blev Farmor & Farfar delgivna sina nya titlar! Det mottogs med händer i luften och jubel, hihi. Bättre respons går nog inte att få :-)

De hann knappt ut genom dörren förrän det kom ett grattis-SMS från Septembers blivande farbror, dvs min lillebror A. Jag hade tänkt ringa honom dagen efter mina föräldrars besök, han bor och jobbar nämligen i Danmark för tillfället och därför hade jag inte möjlighet att ta det mellan fyra ögon med honom...lite trist, med tanke på hur kul det var att se mina föräldrars reaktion :-)
Jag missade dessvärre det ögonblicket med Ks föräldrar, eftersom hon inte kunde hålla band på sig endast nån vecka efter att vi såg det där plusset och var på besök hos dem - utan mig.

Så de som nu vet är (förutom du som läser detta); farmor & farfar, mormor & morfar, farbror A, min vän T och Ks vän M. Till helgen tänkte jag berätta för resten av mitt "gäng", dvs mina 4-5 närmaste vänner över en lunch, lite pirrigt, även om jag inte är först...MV har ett och väntar sitt andra, och T väntar som jag tidigare skrivit sitt första.

Sen funderar jag på att vänta tills efter resan i mars med att berätta för de övriga vännerna + släkt, då är vi dessutom (förhoppningsvis) över den berömda 3 månadersgränsen, så att allt känns lite tryggare.