Ultraljud 3
Idag har vi varit vårt tredje ultraljud (andra visuella) på Mama Mia. Rutinkontroll för att se så allt såg ut som det skulle och att September mådde bra och även för att kolla om det beräknade datumet fortfarande gällde. Massa fingrar och massa tår, fint hjärta och alla andra organ på plats så vi kunde pusta ut...vilken lättnad :-)
Vi bad om att inte få veta könet på September, men efteråt konstaterade vi att vi båda hade anat de beryktade strecken...men det är ju omöjligt att veta, men mina tidiga misstankar om att det blir en tjej har ytterligare styrkts en liiiiten aning.
Vink-e-li-vink! September vinkar till publiken.
När vi började undersökningen låg September och sov, men blev abrupt avbruten vid vårt intrång i den lilla boningen. Och precis som när vi var där sist, så var det en himla aktivitet därinne – en riktig liten busunge och man kunde se hur September boxade och sparkade mot "kameran" och verkade inte alls nöjd med vårt besök mitt i siestan. Men det var så makalöst skönt att se att allt såg bra ut. Jag fick panik i ungefär en halv sekund precis när vi började titta och September låg och sov, och därmed helt stilla...men sen såg jag som tur var hjärtat och barnmorskan sa samtidigt att det var levande. Sen efter det var det mest skoj, även om man höll andan varje gång det letades efter ett nytt organ eller finger osv...men allt dök som sagt upp :-) Yay! Det allra sötaste måste ändå ha varit när September drog en lång gäspning, som för att säga; är ni inte klara snart så jag får soooovaaa... Ja, nog brås September på sin mor alltid...
4 kommentarer:
Hej!
Tack för din kommentar, och tack detsamma :)
Jo, ultraljudet var nog bland en av de häftigaste saker jag varit med om. Vår lilla bebis låg också och sov först och man vart lite orolig nån sekund, men sen rörde det sig lite och han/hon vaknade till liv :D
Gullig bebis ni har förresten =)
Ja, det var verkligen en häftig upplevelse, men det var ju vårt andra UL, men ert första som jag förstod det?
Hehe tack ska du ha, och förresten så brås September lite lik mig också - vi har ju samma frisyr :-D
Den utmaning jag skickar vidare till dig tycker jag passar just dig alldeles utmärkt ;)
Att bli förälder är helt fantastisk. Samtidigt är det då man ser om man har gemensam filosofi som par. Som förälder har jag kommit fram till en sak, det bästa man kan göra för sina barn är att man ger barnen en möjlighet att kunna fatta sina beslut på ett bra beslutsmaterial. När de fattar de svåraste besluten kommer vi inte finnas där. Men.....det behöver du inte bekymra dig för under många år framåt men grunden läggs nu! Lycka till!
Skicka en kommentar